Haha ja vi är riktiga vane människor. I alla fall i stallet och med varann. Det mesta vi gör i stallet går ju på rutin, rutiner som vi gör varje dag. Vi vet percis vart vi har varann och där den andra gör si så vet man att man ska göra så. Egentligen, om det inte var för att vi skulle prata om allt annat, så tror jag att vi skulle klara att vara helt tysta i stallet. Vi skulle aldrig egentligen behöva fråga typ "är du klar?", "ska vi fodra nu?", "fixar du det där om jag gör det här?".

 

Haha i tisdags så var vi lite osynkade när vi var i stallet, eller vanorna bröts lite. Det var en så liten grej som att Jossan inte tog av sadelöverdraget inne i sadelkammaren utan bara tog sadeln och gick ut. Haha tror ni inte att vi krockar då? Jo, bara för att Jossan vart redo att gå ut genom sadelkammardörren 10 sekunder tidigare än vanligt så gick vi in i varann... Det var lite roligt faktiskt för man märker inte hur allting går på rutin när det bara flyter på men när det hackar upp sig så märker man det.

 

Ett annat exempel är när jag glömde min pannlampa när vi skulle fodra. Då blev det kaos när vi skulle blanda runt höet för vi försökte gå till samma hög hela tiden... Haha konstigt men så blir det om det blir fel. 

Och när man märker det här så är det inte så konstigt att vi tappar bort oss lite när det är en tredje person i stallet som vi inte är vana vid.

Haha, det är så typiskt oss :P