Tränsbett är den vanligaste sortens bett. Ett tränsbett består av två bettringar med en eller flera metalldelar mellan sig. Tränsbetten kan variera i tjocklek. Förut fick jag höra att desto tunnare bettet desto skarpare inverkan på hästen. Nu har jag fått höra att ett tjockt bett är värre än ett tunt bett eftersom hästens mun är inte skapt för att ha ett bett inne i munnen. Det finns därför egentligen ingen plats för ett bett i hästens mun, men tjocka bett tar upp mer plats än smala bett och därför är smala bett ett bättre allternativ. Sen tycker jag inte att man ska leta efter det smalaste bettet man kan hitta bara därför, utan ta ett som inte är typ 2cm tjock men inte heller ett som är under 1cm.


Två-delat har en länk i mitten (alltså delat i två delar). Då bettet bara har en länk, blir den ena delen lite längre än den andra (syns tydligt på bilden). Därför kan det vara bra att vända på bettet ibland så att den längre delen inte alltid är på samma sida. Tvådelade bett tycker jag personligen inte om eftersom det kan trycka hästen i gommen när det viker sig.

Detta var min åsikt och jag har väl inte helt kommit ifrån den men om man tänker efter så måste man vika ett tvådelat bett väldigt långt innan det blir spetsigt. Om det är rätt storlek på bettet så kan inte bettet vika sig så långt att det blir spetsigt i hästens mun = det kan inte klämma hästens tunga (som man pratar om) och det är kanske inte så lätt att det viker sig uppåt heller.

Tre-delat har två länkar (alltså delat i tre delar). Ett tredelat bett är egentligen skarpare eftersom det har fler bryt punkter (fler brytpunkter=skarpare bett) än det tvådelade bettet. Men eftersom bettet löper mindre risk att klämma hästen i tungan eller orsaka obehag när det viker sig så anses det vara ett skönare bett för hästen att ha i munen. Tredelade bett är symmetriska. Det felsta hästarna trivs mycket bra på tredelade bett.

Ett Oledat/rakt tränsbett är inte delat men har ofta en svag kurva eller en tungfrihet. Oledade bett är mildare än delade då de inte har några bryt punkter alls och ger ett jämnt tryck i munnen. Jag har läst någonstans att när man ska rida in unghästar är det bäst om man har ett rakt bett och en remont nosgrimma eftersom den kombinationen gör så att allt ligger så stilla som möjligt i hästens mun. Dock tror jag att man kan använda både tre och tvådelat också utan problem.

Ett D-ringat tränsbett är ett tränsbett med fasta D-formade bettringar. Ett D-ringat bett kan inte nypa hästen i mungiporna och hindrar också till viss del att bettet rör sig i sidled. D-ringat bett kallas ibland även för "galopp-bett" i Sverige. D-bett finns i både två- och tredelade versioner. Har delvis samma funktion som Fullcheekbettet och hjälper svår styrda hästar. Något som jag snappat upp om detta bett är att det ger lite hävstångseffekt. Vet inte om det är sant men jag är kluven för det känns logiskt samtidigt som det inte alls gör det.

Löpande ringar ger en snabbare eftergift än fasta ringar men löper större risk att nypa hästen i mungiporna med lösa ringar (som det också kallas). Detta tycker jag inte att man ska vara så rädd för. Om du har rätt storlek på bettet så kommer inte ringarna nypa hästen i mungiporna.

Eggbett har ovala fasta ringar och minskar risken att hästen blir nypt i mungiporna. Eggbett anses vara ett mycket milt bett av någon anledning. Har hört att de fasta ringarna ska göra så att bettet ligger mer stilla i munnen. Själv är jag osäker.

Bettet ger något långsammare eftergifter än ett bett med lösa ringar.

Fullcheekbett är antagligen baserat på ett D-ringat bett, men har stänger som hindrar bettet från att glida i sidled. Kallas även för bett med parerstänger i Sverige. Bettet finns i både två- och tredelade varianter. En nackdel med parerstänger är att de övre parerstängerna kan fastna i tränsets sidostycken och därmed eventuellt irritera hästen. Bett med parerstänger används ofta till hästar som är svårstyrda, på hästar där bettringarna lätt åker in i hästens mun och på unghästar under inridning som ska lära sig svängande tygeltag.

Halfcheekbett en variant på fullcheek som endast har parerstänger under bettringen, dvs. ett "halvt" cheekbett. Bettet minskar risken för att parerstängerna ska fastna i tränsets delar. Finns i två- och tredelade varianter.


Bridong kallas ett smalt tränsbett som används tillsammans med en kandarstång. Bridongbettet är mycket smalare än vanliga tränsbett eftersom en häst som rids på kandar ska få plats med två bett i munnen. Bridongbett finns både i två- och tredelade varianter.

Waterford bettet fördelar trycket jämt över tunga och laner. Hindrar hästen att bita sig fast i bettet och låsa sig eftersom mundelen är så rörlig. Kan upplevas som skarpt för hästen så ryttaren måste ha en mjuk och följsam hand. Som sagt tidigare ett bett med fler brytpunker ger ett skarpare bett.


Drop/hanging cheek har också viss inverkan på nacken men inte alls lika mycket som dom andra hissbett eftersom bettet inte har en lös ring. Det blir alltså lite hävstångseffekt på detta bett och helt ärligt så är jag osäker på om det klassas som tränsbett eller inte.



Eggbutt loose ring är som namnet säger en blandning mellan lös ring och eggbutt/fast ring. Ger antagligen snabbare eftergift än ett bett med eggbutt men kan inte klämma hästen i mungipan som ett bett med lös ring kan.