Som jag sa i det förra inägget så var jag ju lite smått lätt irriterad eftersom jag var väldigt hungrig. Och jag kan ju säga att när Atli vägrade gå på transporten efter en timma så var jag färdig att släppa hästen och låta honom gå hem själv.
Fan va arg jag var! Han blev så där otroligt tjurig och envis igen så han bara stod där som en åsna och vägrade flytta på sig. HAn tig ett steg upp på rampen med båda fram bena sen stod han där och vägrade göra någonting! Eller ja backa gick ju bra så klart...

Men varför skulle detta komma tillbaka igen?! Jag hade ju tränat och an gick ju på så fint imorse. Nej, det måste bara slagit slint i huvudet på honom idag...

Jag hade sönder mitt röda grimskaft också.. Pistolhaken gick av så nu är det bara att köpa ett nytt... Kan ni förstå att jag var i upplösnings tillstånd?

Så kommer en tjej i laget och säger: Gud hur kan du hålla dig så lugn?!
Jag står där med svätten rinnade i pannan och hjärtat går i 120 och jag bara kokar innombords! Jag var allt annat än lugn kan jag säga! Haha!
Fast jag förstår att det råg ut om jag va lugn om man inte känner mig så jätte bra. Utåt verkade jag nog ganska lugn. Jag skrek inte eller så utan jag stog där och drog till ingen nytta... Pappa där emot såg att jag bara kokade av ilska inombords..

Till slut så backade jag av honom och skrek: Sara! Hjälp mig!! :(
 Så kom min superhjälte Sara och körde "Tobbe Larsson-metoden" som jag kallar den ;) Samma metod som dom kör på Ponnyakuten hästarna. Efter yttligare nästan en timma så gick han till slut på transporten.

När vi kom hem så började jag med att träna samma sak som Sara hade gjort. Jag försökte backa ett steg och sedan gå in igen men det ville han inte och drog bakåt så hölla jag på i kanske en 2 min men fick honom bara att ställa sig så att han stod precis i slutet på rampen innan gummimattan kommer. Där tvärstannade han ch bara stod och trampade eller slängde sig bakåt.
Så sa pappa: Men va händer om du bara backar in där ifrån då?
Så jag testade och tror ni inte att han gick in på en gång dårå? Ja. Vad ska man säga, min pappa kan lite iaf han ;)
Jag behöll lugnet den här gången iaf :)

Sen försökte jag mig på att baka något steg och sedan gå in igen men det ville han inte. Det gick iaf bra att ta in honom igen. Sen så fattade han vad jag ville och gick snällt bakåt sedan framåt och av och på flera gånger.

Så allt som allt så slutade dagen bra ändå :)

Lite passande så där ;)


Kram! Jossan