En dyr historia....

Jo det var så här:
Jag hade bokat tid för sadelprovning på Agersta. Tanken var att vi skulle åka där ifrån med det viktigaste, alltså en sadel och eventuellt ett bett och en remontgrimma men det kunde jag lika väl köpa på hööks.
... Det blev inte så...
Vi kom dit och det regnade så eftersom Atli inte fick bli blöt innan vi la på alla sadlar och provred och så vidare så ställde jag mig och honom i det öppna rid huset. Jag ringde och sa att vi hade kommit och sen kommer jag inte ihåg vad vi sa men vi fick vänta iaf. Vi väntade ett bra tag eftersom vi va lite tidiga och jag visste inte riktit om Fredrik (sadelprovaren) var i butiken eller hemma fortfarande så väntade vi i hopp om att någon skulle dyka upp. Efter ett tag ringer jag igen och då säger han att jag ska ta hästen och komma ner till butiken. (Kommer inte exakt ihåg våran konversation men det blev iaf ett missförstånd mellan oss och jag, feg som jag är, vågade inte gå och se om han var där någonstans heller så därför fick vi vänta länge.)

Så går vi dit han tar och mäter för bomvidd och kollar och klämmer lite för att veta vilken sadel som kommer ligga bra. (Han är verkligen jette duktig den här killen!) 
Jag hade fått maila honom i förväg om vilka sadlar jag var intresserad av osv. Och bland dom hade jag då sagt att jag ville kolla lite extra på Sella sadeln. Han säger efter bara en liten stund att Sella sadeln kulle nog passa honom utmärkt! Och går in och hämtar en med rätt bomvidd och längd för att se hur den ligger. Och han tyckte den låg utmärkt.

Sen får vi gå tillbaka till ridhuset med Atli men jag ska tillbaka direkt till butiken för att prova ut en sadel som passar mig också. Så jag lämnar min då väldigt ovane pappa med min ny inköppta, fyra åriga, "lossas hingst" med lov orden att det här tar nog inte så långtid.
Oj, oj, oj... Som jag ljög...
Det tog hela 4 timmar (och lite till) att prova sadlarna! Och jag provade 19 olika sadlar!! Herre jösses.. Men det var både kul och lärorikt och Fredrikt gjorde så att han la upp en sadel på bocken utan att säga någonting om den så fick jag prova själv och känna vad jag kände. Det var faktiskt riktigt roligt och på så sätt fick jag ju inte några förutfattade meningar om sadlarna heller.
Jag provade allt från dom dyraste till dom billigaste men det var Eques Sella som jag fastnade för.
Så efter 4 timmar gick jag ut till min otroligt snälla pappa som stod där och väntade med min buffliga, lossas hingst. Det var faktiskt riktigt bra att dom fick stå där ute och umgås lite. Det gjorde så min pappa började lita mer på sig själv bland hästarna och det skapade även ett band mellan pappa och Atli som pappa uppskattar jätte mycket!
Så prov red jag i sadeln. Den kändes jätte skön men Atli var inte van vid ridhus om man säger så... :P Han hoppade och studsade lite granna så där. Men Fredrik tyckte dock att han såg väldigt snygg ut ändå :)

Så lastade vi in Atli i transporten och lät honom så där och tugga på sitt hö medans vi gick in för att köpa sadeln.
Medans vi väntade på Fredrik som skulle fixa något så började vi kolla på lite grejer. Jag gick direkt till tränsen efter som det var dom som lockade mest efter sadeln. Så kommer pappa bakom mig och säger:
-Men ska du inte ha ett träns då?
Jag: -Nja, jag behöver bara en nosgrimma, säger jag och fortsätter kolla lite granna. Så säger jag:
- Det är så snyggt med V-format pannband.
Pappa: -Men ska du inte ha det då?
Jag: - Men pappa! Har du sett priserna eller? Det är ju jätte dyrt?!
Pappa: -Ja men om du vill ha det här så kan du få det?
Ja, vad säger man i en sådan här situation? Jag ville ju ha det och jag tyckte att jag hade försökt avstyra honom men han envisades så jag sa ja till ett träns.
Så fortsätter jag kolla på lite tyglar och så kommer pappa med sitt huvud över min axel och säger:
- E dom där bra?
Jag: -Nja.. Dom är väl inte bättre än några andra men dom var sjukt sköna att hålla i! *förvånat*
Pappa: Ska du ha ett par då?
Jag: - Men pappa! Det kommer bli jätte dyrt!!
Och sen var visan igång igen och sen igen och igen och igen...

Ja.. Jag kan säga att jag försökte avstyra allt förutom sadeln men han gav sig inte! (Allvarigt talat) Hans argument (förutom dom ovan) var att hans häst skulle ha det bästa! (Atli står på honom eftersom jag var för ung för att få ha honom försäkrad på vårat försäkrings bolag. När jag blir 18 kan han bli min på pappreran också.)
Så det slutade med att vi stod i kassan med: en sadel, ett träns, ett par tyglar, ett par stigläder, ett par stigbyglar och en sadelgjord..
Och jag som bara tänkt att jag skulle köpa en sadel... Det hade tydligen inte pappa...

Så står vi där och Fredrik börjar slå in alla grejer i kassan. Så säger pappa något om rabatt och Fredrik säger då att han brukar bjuda på lite rabatt på alla grejer utom sadeln. Då lyser pappa upp och säger:
- Men då kan du ju köpa ett sånt där bombersbett också! För det får du ju nästan på köpet då! (Ni kan ju fatta hur mycket det andra kostade om vi fick ett bombers bett på köpet...)

Jag hade verkligen sagt nej till bombersbetten eftersom jag tycker dom är jäkligt dyra! Men tydligen så skulle pappa ha ett.. Så det köpte han också...

Ja... Jag kom hem med en helt ny uppsättning av utrustning istället för bara en sadel... Men jag försökte stoppa pappa på varenda grej men han ville ha nytt... Det bukar bli så när pappa är med och ska handla.. Var samma sak när jag skulle köpa tävlings kläder.

Det var historien om mitt besök på Agresta :)

Kram! Jossan

Ps. Jag vill verkligen trycka på att det här är den verkliga historien. Pappa vart helt galen...