Ja, jag (Julia) hade provridit hästar hela sommarlovet. Efter att ha provridit närmare 10 hästar mellan 10 och 15 år började jag tröttna, lovet började ta slut och vi kunde inte ha kvar min sommarhäst Lara.

Så fick vi tips om Stelpa, hon var ju egentligen inte alls vad jag letade efter. Jag skulle ju ha en läromästare, inte yngre än 9 och den skulle kunna allt så att jag skulle kunna lära mig av den och börja tävla lite. Samtidigt så skulle den ha något man måste jobba med, den fick inte bara göra.

Det blev i alla fall att vi åkte och provred lilla 6 åriga Stelpa. Och det var nog nästan den taktrenaste hästen av alla jag provridit. Enligt alla andra som var där så sken jag som en sol och dröjde väldigt länge innan Jossan fick hoppa upp och prova rida.

Men båda tyckte det var en bra häst och på vägen hem i bilen kommer jag ihåg att jag sa:

- Den här hästen vill jag ha!

Lite skillnad emot vad jag brukade säga om hästarna jag provridit:

- Snäll och så...

Så vi provred henne en gång till och jag var ännu mer säker på att det var hästen jag skulle ha. Hon var så prefekt på alla sätt och vis. Så det blev vetrenärsbesiktning och sen hämtade vi henne. Efter att storgråtande lämnat tillbaka Lara så hoppades nog både jag och mamma att Stelpa skulle bli som en liten tröst.

Stelpa kom till gården, klev av transporten, sa att hon var på plats och började leta efter mat. Hon verkade inte ha några större besvär med att ha lämnat kompisarna hemma på gården.

Några dagar senare så skulle vi släppa ihop henne med flocken. Och gamle kloke Kraflar gjorde precis som han gjort med Lara. Höll Stelpa utanför flocken tills alla hade lugnat ner sig. Men Stelpa hade andra planer, hon kastade sig på Kraflar som värsta hingsten. Kraflar blev först väldigt chokad med svarde sedan med samma mynt. Efter endel bråk verkade de ha lugnat sig, Stelpa var inte riktigt med i flocken men de verkade ha lugnat sig.

Det blev endel sår som behövde plåstras om men sen var vi tvungna att åka hem. Sen på kvällen ringer telefonen och det är gårdsägaren som säger att Stelpa har rymt. Jag och mamma åker till stallet och mycket riktigt, någon har sprungit rakt igenom eltråden och det är bara Stelpa som är borta.

Det blev en sen kväll med massa letande utan att hitta Stelpa. Samma sak nästa dag. Det var ingen som fick sova speciellt mycket och även fast vi hittade massa spår så hittade vi inte Stelpa.

Men efter att Stelpa varit borta två nätter så ringer polisen äntligen på kvällen och säger att det är någon som hittat en häst inte så långt från stallet. Efter lite krångel så kommer vi fram till att det är en brun och vit häst som är Stelpa och vi får adress och telefon nummer till personen som hittat henne.

Vi åker dit och i hagen står en Stelpa med oskyldig min och väntar på oss. Jossan kommer med deras transport och Stelpa lastas in och körs tillbaka till gården.

Sen var det några dagars vaktande av Stelpa och vi började släppa ihop hästarna igen. Nu gick det bättre, Stelpa hade lärt sig att gå undan lite.

Men hon blev istället väldigt olydig och uppstudsig mot mig och ställde sig upp när man ledde henne. Och när vi skulle på sadelprovning så ville hon inte gå på transporten.

Det tog ett bra tag innan Stelpa som jag provred var tillbaka, och ännu längre tid att hitta en sadel. Under den tiden hade jag ofta tankarna i huvudet att jag hade bestämt mig för snabbt. Att jag borde provridit en häst till, att jag bara inbillade mig att Stelpa var så bra för att jag precis blivit av med Lara och lovet snart var slut. Men vi började träna lite smått och åka på lektioner. Gick igenom lastningen ordentligt och hon började lyssna mycket bättre. Och efter ett tag så insåg jag att det inte var en slump att jag köpt Stelpa, jag ville ha den hästen, men inte Stelpa som hon var när hon kom till gården utan den jag provred.

Idag är gamla Stelpa tillbaka. Hon går på alla fyra, håller sig innanför staket och beter sig som ett sto :P Men det var den lite dramatiska historien om när Stelpa kom till gården.

Här är lite bilder från när Stelpa vetrenärsbesiktades.

Kram Julia