En riktig kärlekshistoria...

Ja.. Varför blev det just Atli? Jag vet inte. Det enda jag vet är hur det känndes när jag såg honom första gången.

Men! Vi börjar inte där. Jag tänker berätta hela historien från början. (vänta er ett långt inlägg för nu drar berättar rösten igång)

Det var engång.. såhär att den här gången hade jag bestämt mig för att jag skulle prova många hästar. Jag skulle verkligen hitta den rätta! Den som fyllde alla mina höga krav. Kraven var: 
- mellan 4 och 5 år gammal
- inte tävlad
- mjuk och lätt i munnen
- ha fart i bena men inte sticka
- man skulle kunna driva utan problem
- vara "sport" modellen av islandshästarna
- en valack
- ska kunna gå minst öppen klass med placeringar i framtiden
- vara snäll i hanteringen
- ha mycket utsrålning!
- inte kosta mer än 100'000 kr
- ha mycket man och svans
(Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag skulle hitta hästen som hade allt detta...)

Jag började kolla runt och såg en super flott 4 årig femgångs valack och blev kär i hästen som var på bilden. Beskrivningen var precis som jag ville ha min häst och han hade den jätte häftiga färgen: skimmel skäck(!). Han hade hur mycket panlugg och man som hälst och var jätte söt!
Jag tog kontakt med ägaren och bestämde tid för prov ridning. Åh jag var så lycklig. Jag kunde inte titta mig mätt på honom.. Jag tänkte "Gud! Jag som hade tänkt provrida många hästar.. Tänk om det känns rätt. Vad gör jag då?"
Jag kom dit och var jätte spänd och glad. Så går vi ut och ägaren pekar på honom och säger där e han. Det var ganska långt bort i en hage så jag såg inte riktigt. Hon hämtade honom och tog in honom i stallet. Första tanken: "Hmm.. Han ser inte så maffig ut.. Men han e ju söt."
Han stod där snällt i stallgången och såg söt ut ett tag sen skulle vi provrida. En tjej visade honom först. Min tanke: "Hmm... Han har inte jätte bra gångarter... och han ser inte så snygg ut som han gjorde på bilderna.."
(naivt av mig att tro att han skulle göra det men det fanns knappt någon likhet. Jag började undra om det var samma häst!) Så fick ja prova. Det hade stått gummibolls mjuk i annonsen så jag började med att inte ha så mycket kontakt i handen. Men det vill jag säga att det gick inte jag fick ge honom mycket stöd för at han skulle gå i form oavsätt gångart! Och i tölten fick jag bära upp hela hästen!
Jag satte mig i bilen och åkte hem och tänkte: Nej. Han var söt men når knappast upp till mina förväntningar.

Så jag fortsätter kolla vidare och hittar då Atli. Min första tanke: Han har ju snygga lyft på bilden och det tar mindre än en halvtimma att åka dit så jag provar den men.
I det här fallet var det viktigaste att det inte tog mer än en halvtimma att åka dit. Det var alltså en "bara-för-att-provrida-grej".
Så jag tar kontakt med hon som säljer honom, inser att jag vet vem hon är och bokar tid för provridning.
Jag kommer dit. Hoppar ur bilden och väntar. Efter kanske 5 min kommer hon skrittandes på honom och jag blir kär. Jag är säker på att jag fick typ hjärtklappning och hela jag blev aldeles varm! Detta var en kännsla som jag äldrig kännt förut. Jag tror att det var äkta kärlek. Jag fick knappt ur mig ord när hon hoppade av och presenterade sig. Jag bara stod och stirrade på honom! Han var (är) så vacker!! Han hade (har) verkligen utstråling!
Hon hoppade upp och visade honom lite och det var inget jag kunde klaga på jag var stum! Sen fick jag rida och jag behövde inte mer än sätta foten i stigbygeln så viste jag att han var rätt. Han skulle jag ha! Han var min!
Så red jag lite. Han var fjäder lätt i handen, hade lagom mycket fart, var valack, hade utstråling verkade snäll i hanteringen, var sport-modell, hade mycket man och svans, 4 år, inte tävlad, hade mycket benlyft, och kostade 100'000 kr! Han var perfekt!
Jag åkte där ifrån lyrisk! Jag var tvungen att ha honom! Jag kunde inte tänka mig någon annan häst.
Men.. Han var den andra hästen jag prov red. Jag kände att jag var tvungen att rida fler för att vara riktigt säker.

Så jag ringer för att kolla på en till häst, inser att jag känner tjejen som ska visa hästen för mig och bestämmer tid för att komma och provrida.
Denna häst alltså... Verkligen super flott på försäljnings bilderna och han hade mycket lyft men vilket lynne... Jag kunde knappt rida honom. Han backade, han stegrade, han sparka bakut, han bocka, han skenade... USCH! Denna häst skulle kosta 150'000. (Fick reda på det när jag kom dit annars hade jag nog inte äns provridit honom.) Han var sportig men han hade ingen hals! Den var bara rak och typ omusklad. Han såg ut att vara 2 inte 5! Och visst hade han lyft men hästen var okontrolerbar! Det fanns varken stop eller fram när man ville det.. Jag fick väl tillslut någon rät sida på ridningen men fan va jobbig han var!
Min tanke när jag åkte där ifrån: "Aldrig i hela världen vill jag ha den där hästen! Inte ens om han var den sista på jorden!"

Men jag ringde på en ny häst och bokade tid. Men efter några dagar ringer hon tillbaka och säger att det inte gick så vi bestämde en ny tid. Men då ringde Sara (hon som sålde Atli) och frågar om jag ville komma och prov rida engång till och det ville jag ju självklart. Men då var jag tvungen att skjuta på den andra provridningen igen. Så jag sa att jag skulle ringa tillbaka med en tid den här gången.
Jag ringde aldrig tillbaka..

Några dagar efter andra provridningen av Atli så sa mina föräldrar nej. Han var för dyr. Dom hade tänkt sig  en gräs på 70'000 högst . Jag blev jätte ledsen. Jag ville först inte visa det men tillslut brast det. Jag började gråta och tyckte jätte synd om mig själv. (Ganska barnsligt jag vet. Men det var verkligen som om min pojkvänn som jag hade haft i 2 år gjort slut med mig. Jag var verkligen kär i Atli.)
Dagarna gick och plötsligt fick jag ett SMS från Sara där det stod: (ungefär) En annan köpare har lagt ett bud  på honom på 90'000 kr. Jag ville höra med er först eftersom ni var före med att visa intresse för honom.
Jag tänkte att jag skulle göra ett sista tappert försök att få min älskling och sa detta till mamma. Sara hade även sagt på andra provridnings turen att han var väldigt lugn med mig och att vi verkade passa bra ihop. Därför kände jag bra: Varför skulle hon messa mig om detta om hon inte tyckte att Atli och jag passade ihop? Hon måste vilja att jag ska ha den här hästen.
Jag sa det till mamma och hon pratade med pappa och sen bad dom mig att be Sara om lite betänke tid och det fick vi. En vecka för att vara mer exakt.
Mamma och pappa hade nog klurat på det här ett tag för dom kom ganska snabbt till mig och sa så här: "Pengarna som vi får när vi fått Kraflar såld går till hästen men resten får du betala själv med dina spar pengar. Du inser att det är pengar för ett kör kort och lite pengar på din framtida lägenhet eller hus som går åt."
Självklart tänkte jag över det här ett tag. Det är ändå mycket pengar och jag e ganska snål av mig. Men Jag kände att jag kunde bara inte låta min fina älskade Atli gå till någon annan. Han och jag var som menade för varanndra. Så jag sa ja och vi la handpenning på honom.
Sen var det en evig väntan... Och inte minst på veterinärs besiktningen! Oj, oj, oj... Det tog hela dan! (Typ) Men han gick igenom utan anmärkningar inte ens på spattröntken! (Jo, fick en anmärkning för en knöl på svansen som sedan visade sig vara ett insektsbett av något slag.. Ni skulle sett hans överläpp när hon kände och klämde på den! Haha! Det kliade såå gossigt tyckte han!)
Sen åkte vi någon dag senare och skrev på papperna! Sen var han min på riktig min lilla pojk! <3

Jag provred bara två andra hästar... Och jag som skulle rida så många. Haha! Men det var en sådan häftig känsla när jag såg honom. Det är så jag blir tårögd när jag tänker på det! Jag är verkligen kär!



Snipp, snapp, snut, så var sagan slut har sagan börjat! :D
Skrivet av Jossan