Ja idag skulle jag iväg och rida lektion för Peter. Och dan började dåligt på en gång...

Jag vaknar och har jätte ont i halsen men dricker lite te och biter ihop, för går jag inte till skolan så kommer jag inte iväg med Stelpa. Sen tar man sig igenom skoldagen som tack och lov var kort. Mamma hämtar mig och vi fixar lite mat och kopplar på transporten, då har vi bara lite bråttom.

När vi kommer till stallet så byter jag om och går ut i hagen. Då har hästarna sprungit längst bort i hagen. Men jag ropar på dom och då kommer det tre små lurviga typer i galopp. Var så härligt att se dom, alla var verkligen på lekhumör, och jag tänkte att det kanske blir en bra dag.

Men sen skulle vi gå in i transporten och det ville inte fröken. Hon gjorde precis som förra gången. Gick upp två steg på rampen stannade och backade/kastade sig av. Eftersom det bara var jag och mamma, och mamma inte är så van, så var det svårt att samarbeta också. Och jag fick lust att bara släppa grimskaftet och gå därifrån, men det gör man inte. Istället samlar man sig och försöker igen. Vi försökte så gott det gick men till slut flyttade vi transporten och så gick det efter ett tag att få in henne.

Sen var vi på väg och bara lite sena, men vi körde fel... Och våran dumma GPS hittar ju lika bra som oss (inte så bra...) så den hjälpte inte heller. Och sen när vi väl kom rätt så var det ingen ide att åka för jag skulle ändå inte hinna rida. Så det får bli en annan gång.

Ja som ni kanske förstår så känns det inte precis som en lyckad dag men alltid lär man sig något. Det är bara mer eller mindre viktigt och man måste bara hitta det. Jag kan ju säga att vi inte kommer köra fel igen i alla fall.

Bild på Stelpa med alla transport grejer på:

Kram Julia