2012-06-11 @ 21:24:18
Föräldrar på tävling
Jag älskar att mina föräldrar är med mig på tävlingen! Jag vill verkligen att båda ska vara där och kolla på mig och det betyder jätte mycket för mig att dom gör det! Det gör det verkligen!
Men när det kommer till ridning delen så vill jag inte att dom ska lägga sig i så länge jag inte ber om det. Jag vill köra mitt race och jag vill inte att varken mamma eller pappa ska komma och säga åt mig vad jag ska göra då blir jag jätte arg på dom.
Det är elakt av mig att bli så arg på dom när dom bara försöker hjälpa mig men jag är oftast både stressed och ställer höga krav på mig själv och jag är nog lite nervös också fast inte tänker på det. Sen är jag verkligen en tävlings människa så mitt mål är alltid att komma först! Mitt mål är oftast att vara störst, bäst och vackrast. (jag har ju lyckets med två av dom sen jag köpte Alti. :P Störst och vackrast alltså ;). )
Sen vill jag inte att dom ska komma och säga till mig vad som gått dåligt direkt efter jag hoppat av hästen heller. Jag vet mycket väl vad som gått dåligt när jag var inne på banan och jag vill inte höra det från dom också. Det var där skon klämde i helgen. Förut när jag tävlade mycket så sa jag till dom att om ni vill diskutera det som gått dåligt med mig får ni vänta tills jag har lugnat ner mig. Men det hade dom tydligen glömt den här gången...
Jag är aldrig, och då menar jag aldrig, besviken på Atli. Jag tycker aldrig att det är hans fel att det inte gått bra och jag gör aldrig något mot honom om det inte går som tänkt.
Däremot blir jag besviken på min själv för att jag inte klarade av att rida honom bättre och sen blir jag då arg på mina föräldrar som kommer och "påpekar" det. (Just i den stunden när jag är upprörd tycker jag att dom gör det.)
På så vis kan det ju verka som om jag är jätte dålig förlorare och så. Men det är jag inte enligt mig. Visst jag är ingen jätte bra förlorare heller men ska man vara det då? Jag ville ju ändå ha den plattsen som dom fick. Då ska jag väl inte vara helt nöjd med min heller? Eller? :P
Men det är absolut inte så att jag går och tjurar i något hörn utan jag grattar mer än gärna den personen om den vann över mig :)
Hur är ni på tävlingar? Blir ni också lite otrevliga mot era närmaste? :)
Kram! Jossan
Men när det kommer till ridning delen så vill jag inte att dom ska lägga sig i så länge jag inte ber om det. Jag vill köra mitt race och jag vill inte att varken mamma eller pappa ska komma och säga åt mig vad jag ska göra då blir jag jätte arg på dom.
Det är elakt av mig att bli så arg på dom när dom bara försöker hjälpa mig men jag är oftast både stressed och ställer höga krav på mig själv och jag är nog lite nervös också fast inte tänker på det. Sen är jag verkligen en tävlings människa så mitt mål är alltid att komma först! Mitt mål är oftast att vara störst, bäst och vackrast. (jag har ju lyckets med två av dom sen jag köpte Alti. :P Störst och vackrast alltså ;). )
Sen vill jag inte att dom ska komma och säga till mig vad som gått dåligt direkt efter jag hoppat av hästen heller. Jag vet mycket väl vad som gått dåligt när jag var inne på banan och jag vill inte höra det från dom också. Det var där skon klämde i helgen. Förut när jag tävlade mycket så sa jag till dom att om ni vill diskutera det som gått dåligt med mig får ni vänta tills jag har lugnat ner mig. Men det hade dom tydligen glömt den här gången...
Jag är aldrig, och då menar jag aldrig, besviken på Atli. Jag tycker aldrig att det är hans fel att det inte gått bra och jag gör aldrig något mot honom om det inte går som tänkt.
Däremot blir jag besviken på min själv för att jag inte klarade av att rida honom bättre och sen blir jag då arg på mina föräldrar som kommer och "påpekar" det. (Just i den stunden när jag är upprörd tycker jag att dom gör det.)
På så vis kan det ju verka som om jag är jätte dålig förlorare och så. Men det är jag inte enligt mig. Visst jag är ingen jätte bra förlorare heller men ska man vara det då? Jag ville ju ändå ha den plattsen som dom fick. Då ska jag väl inte vara helt nöjd med min heller? Eller? :P
Men det är absolut inte så att jag går och tjurar i något hörn utan jag grattar mer än gärna den personen om den vann över mig :)
Hur är ni på tävlingar? Blir ni också lite otrevliga mot era närmaste? :)
Kram! Jossan
Kommentarer:
Postat av: Clara
hahaha jag är nog lite likadan. Jag kan inte ha med mina föräldrar (de är inte intresserade för 5 öre ändå..) utan de klagar, och kommer med synpunkter om grejer de ändå inte förstår, vilket gör mig irriterad och att jag tappar fokus. Så har det varit med typ alla idrotter jag hållit på med haha!
