Ja egentligen gick inte allt dåligt igår. Det var lite jobbigt i skolan men när man fick åka till stallet så höjs ju humöret. Hade ju massa nya grejer att prova på Stelpa så det skulle bli kul.

Och början av ridpasset gick bra, det gjorde de faktiskt. Stelpa har fått himla häftig tölt, så mycket mer rörelser. Och hon verkade gilla det nya bettet. Provade en ny padd under sadeln också men vet fortfarande inte hur bra den fungerade.

Sen vet jag att hon tappat traven lite på sistonde. Men efter endel tölt så ville hon ju ta traven och travade någorlunda. Jag hade tänkt longera med halsförlängare och boots sen också för att hjälpa traven ännu mer men så långt hann vi inte. Vi skulle träna lite falgglopp tills Lag-SM, och hade använt oss av fodertunnor för att få upp flaggorna.

Och Stelpa som bara töltade förbi de förra gången stannade bara vid de och kunde inte gå. Riktigt stoig va hon. Vi tunnan och Atli bara stannade hon oavsett vad jag gjorde och bara stod där. Jag kände mig som en liten unge på en ouppfostrad häst som bara vägrade allt. Spelade ingen roll om jag blev arg på henne eller bara försiktigt försökte få henne att gå framåt. Jossan stod och viftade med sitt spö, men det hjälpte knappt.

Då sjönk humöret till botten igen. Jag orkade inte hålla på att bråka med hästen.

Jag funderade på om hon hade ont men hon töltade bra på spåret och jag longerade henne på volt och hon bara flöt fram i världens trav med inspänning och allt. Hon var lite bråkig i longeringen också och skulle inte gå och hoppade på bakbenen när jag smackade på henne.

Och jag förstod helt ärligt inte varför. Jag visste att hon var stoig men det var länge sen hon var såhär jobbig om hon ens varit just såhär innan...

Jossan fick i alla fall endel kort där hon gick fint, men jag var inte nöjd eftersom ridpasset slutade bra mycket sämre än de började.

Provade i alla fall alla grejer på henne och allt passade förutom flugtäcket och snodden som gick sönder. Ska se vad vi kan gör åt det ;)

Bilder kommer och film på när vi gör trix med hästarna, bättre sent än aldrig ;)

Kram Julia