2012-11-23 @ 11:20:00
Hästmänniskor
Uttrycket "hästmänniska" kan säkert ha flera olika betydelser och här är en av dom. Du får själv bestämma om du räknar in dig själv i "vi", men jag skriver så för jag vet att det finns flera som är på det här sättet. Jag vill inte dra alla över samma kant men det här är inte något som jag bara sitter och hittar på.
Hästmänniskor...
Vi vet vad vi vill, håller hårt på våra åsikter, tycker att vi själva alltid har rätt, vi vill vara störst, starkast och bäst. Vi vill va den som hoppar högst, springer snabbast, gör det finast, lyfter mest på benen, är uthålligast osv.
Detta gäller ju inte alla som håller på med hästar men många är mer eller mindre som beskrivningen. Det finns faktiskt personer som är nästan precis som beskrivningen. Och många inom hästvärlden har egna och bestämda åsikter, är det inte så? Och för endel så handlar det om att vara bäst.
En av Jossans kompisar pratade om tjejerna på hans skola som går hästprofil och sa såhär:
"det är ju som om de äger hela skolan..."
Och är det inte sant till viss del? Många av oss tar med leddarollen som vi har i stallet vart vi än går. Vi tar plats, har naturlig pondus och skaffar oss respekt rätt fort. Detta är ju något som man måste göra i stallet, ska det fungera så måste ryttaren ha ledarrollen. Och många bara fortsätter med ledarrollen när de går från stallet också, vilket kanske får oss att se ut som om vi äger allt.
Vi är lite starkare, lite mer härdade, lite snabbare, lite snyggare, lite kaxigare och helt enkelt mycket bättre än alla andra.
Ärligt talat så tycker vi nog att vi själva är rätt bra. Det vi gör är inte lätt, vem som helst kan inte göra det. Men vi kan för att vi är så bra. Vi får det svåra att se lätt ut. Och vi blir både fysiskt och psykist starka.
Att vi är som vi är betyder inte att "hästmänniskor" är bättre än alla andra. Att många "hästmänniskor" har den här starka viljan kan lätt bli ett problem. Tex när flera av dom ska komma överens. Den här situationen har jag sett många gånger och det är sällan som flera blir nöjda. Ingen vill vika sig för den andras vilja och alla vill ha de på sitt sätt.
Som sagt så är inte det här ett måste för alla "hästmänniskor" och det här är inte våran "fina sida". Men det är en sida som finns hos många i hästvärlden och jag tror det finns folk som känner igen sig.
Jag känner igen mig till viss del. Även om jag ibland klankar ner på mig själv så räknar jag inte mig själv som "bottenskrap". Jag är inte bäst men det finns många som inte kan göra det jag kan. Jag har inga problem med att bestämma och jag vet hur jag vill ha saker och ting. Men när det inte är mellan mig och hästen så har jag mycket lättare för att låta andra ta kommandot och göra på deras sätt.
Hur tycker och tänker ni? Vad är era åsikter kring detta?
Vi i hästvärlden vet ju hur vi är...vinnarskallar..."ska jag va med så är det mitt sätt som gäller eller inget alls..."
Kram Julia
Kommentarer:
