Ja jag skulle verkligen kunna säga att ridningen är min drog här i livet. Jag mår dåligt utan den. Nu är ju inte dorger bra för kroppen, men ridning är det så lite skillnad är det ju men det är ändå som en drog.

Stelpa har varit sjuk i drygt två veckor nu, alltså så har jag knappt ridigt ordentligt på två veckor och nu börjar det blir jobbigt på riktigt.

För det första så har jag sån sjuk överskottsenergi, jag kan inte sitta still och känner hela tiden ett behov av att röra på mig. Det kryper i hela kroppen och man vill bara göra något. Det är helt hemskt, nu är det ingen skön känsla av att känna sig pigg längre utan det börja bli för mycket. Det känns som om man snart inte kommer kunna kontrollera musklerna längre.

För det andra så kan jag inte sova på kvällarna. Ligger och bara rullar runt i sängen. Kan inte hitta ett bekvämt sätt att ligga och benen vill bara springa. Här om dagen så låg jag och sparkade i madrassen för att få röra på benen. Man kan ligga och spänna hela kroppen jätte länge bara för att känna sig lite ansträngd och vilja slappna av.

För det tredje så tror jag inte att det är bara fysiskt man märker det. Det känns psykiskt också, jag är typ understimulerad. Igår i skolan så gick jag och såg fram emot matte lektionen. Jag bara ville att rasten skulle ta slut så att jag kunde få en matte uppgift och något att göra. Och matte är inte mitt favoritämne i alla fall.

 

Jag har aldrig förut känt ett behov av att träna men nu är det helt sjukt. Körde stryke träning i tisdags och igår. Då körde jag 100 situps, 100 rygglyft, 100 armhävningar och 50 benlyft? (vet inte vad man kallar det men i alla fall...) och då kändes det bättre, då började man känna sig trött. Idag så var jag ute och sprang, tror inte man kan kalla det jogging, inte så långt men jag sprang rätt fort. Och allt detta bara för att få känna sig trött...

Vet inte om det är normalt att bli såhär när man inte får träna men såhär ser faktiskt dagsläget ut, jag behöver min drog!