Det är en sak som har kommit mer och mer på sista tiden är att Atli har blivit väldigt "mammig" med mig. Eller jag kanske ska kalla det "mattig" haha!

Han anser helt enkelt att jag är hans. Inte så att han bestämmer över mig utan jag kan bara vifta lite lätt med handen så ger han mig plats. Men det är mer så att ingen annan häst får hälsa på mig och jag får heller inte hälsa på någon annan än honom. Han går jämt efter och jagar bort alla som försöker bryta mot om reglerna. Jag får bara rikta min uppmärksamhet mot honom. 

Tex. igår när jag skulle hämta in Stelpa ifrån hagen. Jag hade henne i grimma och skulle gå till grinden. Då kommer han den jäkeln och försöker jaga bort henne. Så långt har han faktiskt inte gått förut. Jag hade dessutom redan pysslat med honom innan jag tog henne.

Men då var det bara för mig att morra lite och vifta med handen så höll han sig på avstånd.

 

Jag tror allt blir lite värre av att jag inte ridit honom på 5 dagar nu också vilket leder till att jag inte håller på med honom lika länge heller. Jag brukar ju ägna ca 2 timmar åt honom, nu har det blivit 20 minuter.

 

Plutten kanske saknar sin matte mer än någon sin nu!

 

 

Kram! Jossan