På senaste tiden så har jag börjat störa mig lite på hur jag själv sitter, eller det är små-grejer som jag har börjat göra.

En grej är att jag hamnar i stol-sits, jag lutar mig för mycket bakåt och skänklarna åker fram. Nu lutar jag mig inte bakåt så mycket längre. Det var lätt att ändra på när Peter sa det men att skänklarna åker fram är betydligt svårare. Det är underskänklarna och knäna som åker fram och nästan upp på knästöden. Jag tycker det känns som om de åker fram jätte mycket och när jag drar bak dom så långt som jag tycker är bra så har jag ingen kontakt med knästödet. Sen är det svårt att sitta och rätt till sitsen jättemycket när man ska rida hästen och samtidigt inte röra sig för mycket för då tappar hon takten.

Andra problemet är att jag tittar ner på Stelpas mule och lutar mig innåt. Jag tror det är för att jag vill se hur hon går med huvudet. Det här har jag också börjat tänka på och när jag kommer på mig själv med det så kan jag ju räta upp mig, men speciellt när jag rider på volt så ramlar jag lätt tillbaka dit. Men kolla ner gör jag nästan bara i skritt och tölt. I traven så lutar jag mig lite frammåt när vi tar den för att hon lättare ska hitta den men sen tror jag att jag kollar upp ganska bra. I galoppen så är nog det första problemet det största, där kollar jag inte ner så mycket utan hamnar för långt fram istället.

 

När man har problem såhär så är det ju att hitta lösningen som är det viktiga och jag hittade en rätt bra igår. Ett sätt så att jag inte kan dra fram underskänklarna för mycket. Jag spännde fast stiglädrena under sadelgjordsstropparna bakåt. Det fungerade väldigt bra faktiskt. Man fick mycket mer stöd och det var lättare att sitta still med benen. Faktiskt så tänkte jag inte en enda gång på att benen åkte fram, och jag brukar märka det rätt fort så jag tror det hjälpte. Jag har haft stiglädrena såhär förut och då var det bara jobbigt att inte kunna röra benen så mycket men idag var det jätteskönt. Jag behövde inte sitta och tänka på benen utan kunde lägga mer koncentration på Stelpa.

Sen så kommer den här taktiken testas igen nästa gång vi ska rida. När vi ska rida ett riktigt pass i en sadel som inte är blöt så att man sitter helt fast klistrad. Sen är väll målet att kunna ha stiglädrena som vanligt men det är mer långsiktigt. Men ett tips till er som har samma problem, spänn fast stiglädrena under saldelgjordsstropparna.

 

Det andra problemet tror jag är något som jag måste vänja mig av med bara. Kanske ha någon som säger åt mig när jag kollar ner och bara sluta med det helt enkelt. 

Här är en bild där jag sitter och kollar ner och lutar mig innåt alldeles för mycket.