Helt otroligt vilken inverkan hästen har på ens humör!

 

Idag insåg jag på riktigt vad som kommer hända med min skola och min framtid. Vilka extrema förändringar det kommer att bli och hur dåligt jag mår över det.

 

Jag är en sådan person som alltid försöker skjuta på allt dåligt som jag vill gråta för. Helst enda tills jag glömmer bort det. Men sånna saker går inte att glömma om man inte tar i tu med dom känslor som kommer fram i en på grund av dessa tex (och orftast) förändringar.

Så allt som man inte vill ta i tu med och allt som man skjuter framför sig, sammlas som i en dam och till slut blir det sådant tryck bakom dammens sement-väggar så att dom spricker och allt forsar fram på en enda gång.

Då går det inte att sluta gråta. Man gråter inte bara för det som gjorde så att dammen sprack utan också för allt annat som forsade ur den.

 

Idag var en sådan dag när dammen sprack.

 

Det som fick den att spricka var att jag har en uppsats (som jag nämnt tidigare) på ca 4 sidor tills på tisdag och det är väldigt kort tid. Jag är även en sådan som ställer väldigt höga krav på mig själv så om jag får ett E eller ett D (motsvarande godkänt och godkänt +) så tycker jag att jag har misslyckats totalt. Det skulle lika gärna kunna stå F- över hela pappret om jag fick ett E.

Så jag är en sådan som helt enkelt inte är helt nöjd förrän jag har fått ett A på uppgiften.

Så jag sätter otroligt hård press på mig själv.

 

Sen så är det ju det faktum att min skola ska flyttas till en av Uppsalas sämsta skolor som också gjorde så att dammen sprack.

 

Men till saken.

Jag kommer inte hinna rida idag men jag var ute och tog av Atli täcket och det var här hela min dag ändrades. Från att vara totalt misslycked så blev dagen riktigt bra.

Jag var på väg ut i hagen och jag var väldigt koncentrerad på vart jag satte fötterna så jag såg inte vad det var som utlöste reaktionen men hästarna kom iaf springandes mot mig med Atli i täten.

 

Han såg bara så jäkla nöjd ut. Så underbart nöjd över sin livssituation så jag blev glad! Han kom fram till mig och skulle kelas och bli kliad och kanske även trösta sin spruckna matte. 

Och det hjälpte med råge.

Han är min räddare i nöden!

Precis när jag behövde det som mest så var han där och piggade upp! Det är honom jag lever för!