Idag gick det käpprätt åt helvete kändes det som. Jag har ridit ca 1 miljon volter, kilometer av skänkelvikningar och serpentiner bort till Kina, allt för att få Stelpa mjuk och hon släppte... en gång. Suck -.- Ingen ren takt i tölten heller, testade rida böjt, rakt, på banan, på vägen... inget fungerade.

 

Usch jag var så arg och frustrerad. Bara på mig själv för att jag inte fick det att fungera, jag var inte arg på Stelpa eller någon annan alls. Bara mig själv, men jag höll mig förvånansvärt lugn, jag märkte knappt själv att jag var arg när jag inte tänkte på det för jag lyckades ändå koncentrera mig bra. Inte för att det hjälpte, Stelpa hade lika svårt att komma loss i alla fall men, men.

 

Nu ska ni inte tro att Stelpa är någon stel pinne inte, nej nej hon är nog en ganska mjuk och vig häst. Hon släpper bra och fint i nacken och kan gå på pyttesmå volter men hon släpper inte i bogen så takten i tölten fungerar inte riktigt.

Ja, det där med miljoner volter osv var i tölten. De andra gångarterna blev det inte så mycket av de heller.

 

Blääää! Det är sällan jag ger upp och jag hatar att avsluta ridpass utan att man känner sig nöjd men idag så gjorde jag det. Jag kände att det skulle ändå inte bli bättre, jag hade kramp i tungan efter allt smackande för Stelpa var jätte trög också. Mina ben gjorde ont som f*n och Stelpas ben verkade vara spagetti... och hennes hjärna verkade ha gjort sitt för dagen. 

Inget jag klandrar henne för, vi var nog ute ganska länge och jobba fick vi ju verkligen göra båda två. Men jag kände att det var lika bra att avsluta där även om jag inte kom dit jag ville.

 

Allt annat gick bra, hon var jätte duktig på stretschingen, men fy fan för ridpasset. Men alla har ju sina dåliga dagar och nu var det ju ett tag sen vi hade en dålig dag så det kanske inte var helt oväntat. Bara att försöka igen imorgon och på lördag ska vi på kurs också så det ska väl lösa sig.

 

Såhär söt var hon i alla fall när jag kom och skulle hämta henne i hagen.