Köpa sig till toppen?

På sätt och vis är ju det ett måste att köpa sig till toppen. Om man vill nå toppen måste man ha en häst som har förutsättningarna att komma dit, om man vill ha en sådan häst måste man vara villig att hosta upp pengar också.

 

Men är det rättvist att föräldrarna går och köper en häst åt sig 15-åriga barn för 150-200'000 bara för att hen ska kunna tävla SM nästa år och ha en bra chans?

 

Nu snackar jag inte om att det inte är rättvist för alla andra som inte har föräldrar som kan köpa den där fläshiga hästen som bara behöver springa lite för att få över 6.0 för alla gångarter. Jag snackar om den där ungen som fick hästen som kan det. Jag vet inte om jag tycker att det är rättvist för den personen. När ska den behöva lära sig att faktiskt rida en häst och inte bara sitta där? När ska den behöva kämpa?

Jag läser en del bloggar och ibland kan jag förvånas över hur lite de (i det här fallet) tjejerna kan om att rida. Alltså de tjejerna som har de där super flotta hästarna och tävlar öppna klasser med super poäng. Det som jag tycker är basic-grejer har dom precis kommit underfund med även om vi är nästan lika gamla.

De har bara åkt på ett bananskal dit de är idag och när de stöter på problem så vet de inte vad de ska göra åt det. Jag tycker att det är synd att de inte fått kämpa för att få fram den där snygga, flotta tölten för då skulle de vara så mycket duktigare på att rida sina flotta hästar nu. De skulle i alla fall ha lite olika knep i bagage luckan att försöka hämta hjälp ifrån.

 

Nu säger jag inte heller att de tjejerna inte kan rida sina hästar och att de är värdelösa ryttare utan jag säger att de skulle kunna rida så mycket bättre om de hade fått kämpa och lära sig den "hårda vägen" först.

 

Jag tycker att man ska börja med lättklass hästen och kämpa för att få högre och högre poäng med den hästen. Jag tycker att man ska lära sig rida ordentligt och lära sig övningar och knep som gör saker och ting lättare. För de där övningarna som du får lära dig på den mindre flotta hästen måste du ha som i alla fall en grund på den framtida nya super hästen.

 

Man måste ha något att bita i för att kunna tugga i sig kunskap! Så är det bara.

Det jag lärde mig på min gamla häst, Kraflar, kommer jag alltid ha användning av på Atli och alla framtida hästar. Han lärde mig grunden, han lärde mig att kämpa för det jag vill ha.

 

Vad anser ni?

Så jävla klok. Du är så ung men så klok, diggar jag stenhårt. För det är precis det här som jag själv funderar över.

Det här surrade även min tränare Lina om. Vi pratade om våra två ston som är ganska lik varandra: Eftersom vi har sådana känsliga hästar som kanske inte är de lättaste att ta sig an eller träna så vinner vi ändå på det i längden med tanke på att vi får lära oss att RIDA, vi måste RIDA våra hästar och därmed ger det otroligt mycket kunskap istället för de som har sina "lätta" hästar och får börja lite i glänsdagar, inte för att det är lätt att rida en topphäst men.. jag tror man fattar vad jag menar. Fan vad jag har slitit med Fifa på många delar och man har nästan gett upp.. men när man lyckas.. kommer framåt och det ger resultat fan vad glad man blir OCH vad otroligt mycket man lärt sig på vägen.

Klokt inlägg tumme upp

Sv: Vet inte,överansträngning från jobbet tror jag. Gör mycket medhänderna och bär knasigt med hand/handled. Då är det en följd på det i guess! :/

jag tycker det är bra när man börjar med en häst som inte kanske kan komma upp i höga klasser, sen köper man en som man kanske kan komma till SM med, och sen bättre och bättre. Det bästa enligt mej är ju att köpa en 5-7 åring med potenttial som inte är så jätte jätte mycket utbildad som man sen själv kan ta till toppen:)
Skulle själv aldrig (just nu iallafall) köpa en färdig utbildad häst som gått VM, vill själv vara med på resan att ta hästen dit:)