Förut när jag var på kurs för Gummi så frågade han mig vad det var jag gjorde när jag skulle trava för att Atli inte skulle bli spänd och jag svarade ingenting men det var inte sant! Jag gör visst något och detta något uppenbarade sig för mig igår.

 

Och framför allt så sitter jag inte så mycket bakåt heller. Tänk om det är så j**** illa så att det är Jag som har gragit i handbromsen och inte han! Han har bara lyssnat och gjort det han trodde var det jag ville.... Ååååh.... Det är vid sådana tillfällen som den här som man blir riktigt besviken på sig själv... Jag har dessutom ofta reflekterat över att det ser ut som om Peter inte sitter ner ordentligt i sadeln när han rider Atli men jag har lixom inte koplat det med att Atli alltid tänker framåt när han rider.

Ju mer jag tänker på det desto mer logiskt blir det. jag kriv ju tidigare i ett inlägg att jag alldit är så noga med att alla hjälper ska sitta och att hag finslipar dom hela tiden för att de ska bli mindre och mindre. Och jag lyckades så pass bra att inte ens jag kan rida min häst längre... Haha! Ironi... Eller karma som jag verkar bli utsatt för denna vecka...

 

Men om man tänker på det. När jag ska stanna lutar jag mig bakåt och lägger tyngden bakåt i sadel och när jag ska tölta gör jag likadant... Så uppenbart.