Så var de väl en helt okej dag. Fast är väldigt trött nu, jag ska försöka skriva lite innan jag somnar stående...

Idag var det ju som sagt första dagen i skolan. Hiss till att träffa kompisarna igen, det var kul. Diss till själva skolan och lärarna... blir så störd när de inte kan planera eller vet vad vi ska göra alls typ... Så det var min skoldag.

 

Sen åkte jag direkt från skolan till stallet med Jossan. Usch det var mörkt redan när vi kom ut till Semtegen. Men, men det är sånt man får ta nu. Jag var huuuur trött som helst, jättejobbigt, så jag kände inte direkt för att sätta mig och försöka jobba Stelpa. Min koncentrationsförmåga var nog ganska låg för tillfället.

Men det blev en galopprunda ut i alla fall. Hästarna fick springa och träna lite kondition men själv behöver man inte jobba allt för mycket. Haha bra de!

Idag var traven lite bortblåst. Har tyckt att det var väldigt fin de senaste dagarna och det har kännts som om hon tagit i och vilat lite i steget. Att vila i steget är något nytt. Men idag var traven bara flack och töltaktig. Man hör inte takten något bra nu för det är snö på vägarna men det kändes som om det var tölttakt.

De andra gångarterna kan jag ju däremot inte klaga på. Galoppen går riktigt bra nu. Fattningarna blev inte super idag eftersom vi fick ta dom ur någon halvdan trav men det gick. Både höger och vänster galopp, det börjar arta sig med högergaloppen nu. Och tölten var jag rätt missnöjd med i början av ridpasset men sen fick Stelpa något ryck och skulle visa att hon kunde minnsann. Jag tog ner henne från galopp till tölt och jisses vad hon tickade på. Ganska högt tempo var det, klockren takt för det mesta och hon bar upp sig själv väldigt bra. Så då var matte nöjd.

 

Haha sen höll vi på att sluta med Stelpa ute i skogen någonstans och Julia hängande på ett träd. Vi red på en stig i skogen, skrittade som tur var och så kom det ett träd som vi var tvungna att kliva över. Det var ganska högt  så jag koncentrerade mig så mycket på det att jag inte så trädet som kom en liten bit fram. Det trädet var ungefär i höjd med min mage när jag satt på Stelpa. Och Stelpa kunde ju gå under och jag hann precis få stopp på henne  innan jag hade blivit tvungen att hänga kvar på trädet. Sen var det massa grenar so hängde ner på Stelpa så hon tyckte inte om att stå där och ville till en början inte backa. Till slut kom vi överens att bakåt var enda vettiga vägen så då backade hon i alla fall och alla fortsatte oskada men det var dagens lilla äventyr.