Jag har tänkt på hur annorlunda jag hanterar Stelpa jämfört med andra hästar. Jag litar mycket mer på Stelpa än de flesta andra hästar. Det känns som om jag känner Stelpa så bra nu så att när vi bara är i stallet så vet jag nästan vad hon tänker. Stelpa kan jag ställa lös i eller utanför stallet och gå iväg och hämta något och hon står kvar när jag kommer tillbaka. På henne kan jag sitta och skritta utan att hålla i tyglarna och fötterna ur stigbyglarna. Jag kan ställa mig upp på ryggen på henne och hon står helt still och väntar. Jag kan hoppa upp barbacka i hagen med bara grimma och rida till grinden.

Det är inte jätte många hästar, om man jämför med hur många jag träffat, som jag skulle våga göra allt det där med. För jag litar inte på dom på samma sätt. Jag vet inte om jag litar på Stelpa så mycket för att jag känner att jag kan lita på henne och hon är en häst som är väldigt pålitlig eller om det har blivit så för att vi känner varan så bra.

 

Jag tror faktiskt att Stelpa litar väldigt bra på mig också och lyssnar på mig. Annars skulle hon inte låta mig klättra runt på henne som jag kan göra. Då skulle hon gå och hitta på egna saker om jag lämnade henne lös. Så jag tror att hon litar på mig och att vi båda litar på varan för att den andra gör det.

Eftersom jag litar på att Stelpa inte kommer börja bocka och kasta sig när jag hoppar upp i hagen så litar hon på att hon inte behöver göra det eftersom jag säger att det inte behövs.

 

Pappa sa en gång när jag kom ridande från hagen: "Julia får man verkligen göra sådär, tänk om hon skulle få för sig något och börja rejsa runt..."

"Ja men pappa jag litar på Stelpa och om jag litar på henne så kommer hon lita på mig, därför kommer hon inte springa iväg." svarade jag.

Och jag tror faktiskt på det som jag sa där, att om jag vågar lita på Stelpa så vågar hon lita på mig. Och jag tror också att om man inte vågar lita på hästen alls så kommer inte hästen våga lita på dig heller. Om du ska få tillit så måste du också visa lite.